Det befintliga ränteavdraget är utarbetat för att underlätta privatekonomin för dem som lånat pengar för bostadsköp

Den som betalar räntor på ett lån kan alltid yrka ränteavdrag i deklarationen. Alla räntor är nämligen avdragsgilla – oavsett om det rör sig om räntor på en blancokredit eller ett hypotekslån.

Syftet med ränteavdraget är att subventionera låntagarnas räntekostnader; det faktum att ränteavdraget sänker kostnaden för räntebetalningarna implicerar att den som lånar pengar kan låna större belopp än den faktiska återbetalningsförmågan egentligen medger. Detta gynnar i första hand bankerna – som får möjlighet att låna ut högre belopp. De nackdelar som påtalas med ränteavdraget kan sammanfattas i det följande:

• Skattebetalarna finansierar den vinst som bankerna kan kamma hem genom det faktum att ränteavdraget stimulerar utlåning av högre belopp.
• Genom att staten påverkar räntan med hjälp av skattemedel, styr staten indirekt priserna på bostäder. Bostadspriserna regleras således från statligt håll – oftast i den bemärkelsen att de trissas upp.

Ränteavdrag och bostadslån

Låntagarna glömmer ofta att ränteavdraget även gäller för mindre blancolån – t.ex. smslån – och drar därför bara av räntekostnaderna för sina bostadslån. Det är lätt att glömma att göra avdrag för andra krediter än bostadslånen, som är förifyllda i deklarationen och därmed svåra att missa. Övriga räntekostnader måste man dock själv hålla koll på och fylla i manuellt; något som många glömmer bort att göra eller missar av ren okunskap. De bortglömda avdragen genererar en enorm vinst till staten och kreditinstituten – således är det viktigt att hålla koll på sina räntekostnader och spara fakturorna som dokumentation i händelse av en förfrågan från Skatteverket.