Antalet låneförmedlare har ökat lavinartat på bara några årtionden

Dagens svenska kreditmarknad är betydligt mer mångfasetterad än för bara något årtionde sedan. Vid sidan av de traditionella storbankerna finns det ett oändligt antal nätbaserade långivare.

För bara ett par årtionden sedan hade storbankerna monopol på utlåningen till privatpersoner. Efter millenniumskiftet har emellertid storbankerna stött på konkurrens från allehanda små kreditgivare, vars primära målgrupp varit de personer som inte kvalat upp till kraven för de ordinarie banklånen. Dagens låneförmedlare kan sammanfattas i det följande:

• Storbankerna (som fortfarande står för hushållens största låneandel).
• Alternativa banker, t.ex. Forex bank, Länsförsäkringar bank och ICA-banken. Dessa erbjuder i princip samma tjänster som de större bankerna – dock med skillnaden att de inte förmedlar hypotekslån.
• Nätbaserade kreditaktörer som erbjuder blancolån med högre räntor än storbankerna. Hit hör t.ex. Bluestep och Freedom Finance.
• Onlinebaserade kreditaktörer – utan någon fast kontaktadress – som erbjuder snabblån. Konsumentverket är i skrivande stund tillsynsmyndighet för denna typ av lån och det är förhållandevis lätt att starta upp en ny verksamhet för den som förfogar över nödvändigt startkapital.

Seriösa låneförmedlare ställer krav

Ett ganska tillförlitligt mått på hur seriöst en kreditgivare betraktar sina låntagare är själva lånevillkoren. Det förefaller rimligt att den som lånar ut t.ex. 100 000 kronor utan säkerhet bör ställa vissa grundläggande krav på låntagaren. De låneförmedlare som inte ställer några krav garderar sig mot ett visst betalningssvinn genom att ta ut rena ockerräntor. Det är t.ex. inte ovanligt att nätbaserade låneförmedlare tar ut flera hundra procent i ränta (uträknat på årsbasis).