Långt ifrån alla ränteutgifter är avdragsgilla – hit hör t.ex. övertrasseringsavgifter och ränteutgifter på utländska krediter

Sponsrade länkar

I skrivande stund gäller att skattereduktion medges för räntor upp till 100 000 kronor per privatperson. För ränteutgifter överstigande detta belopp medges 21 procents ränteavdrag.

Sponsrade länkar

Som privatperson har man rätt att yrka avdrag för de räntor som betalts under det inkomstår som deklarationen avser. Avdragen gäller såväl blancolån som hypotekslån. Även lån mellan privatpersoner kan tas upp i deklarationen. I så fall är det viktigt att både långivare och låntagare tar upp räntan som ränteintäkt respektive ränteutgift. Även kostnader för förtidslösen av bundna lån – så kallad ränteskillnadsersättning – ska tas upp som ränteutgifter. Denna typ av räntekompensation till bankerna är inte alltid rapporterad korrekt till Skatteverket – som privatperson bör man granska dessa uppgifter innan deklarationen lämnas in. För de räntor som är avdragsgilla gäller 30 procents ränteavdrag för belopp upp till 100 000 kronor. Därefter är avdraget 21 procent för kostnader hänförliga till överskjutande belopp.

Räntor som inte är avdragsgilla

Räntor som lagts till en skuld – t.ex. dröjsmålsräntor och övertrasseavgifter – är inte avdragsgilla. Detsamma gäller förskottsränta som betalts för kommande räntekostnader hänförliga till senare taxeringsår. Beträffande förskottsinbetalningar av räntor får endast den del dras av som avser kostnader fram till sista januari det år som deklarationen ska lämnas in.

Enbart egna räntor får dras av

Tänk även på att man ska ha personligt betalningsansvar för de räntor man yrkar avdrag för. Man kan således inte yrka avdrag för räntor som officiellt står på en tredje part trots att man själv har stått för kostnaderna.